Tvättmaskinskriget – en föredetta snusbrud får blåmärken

Snusbrudarna ökar i Sverige. Nära en miljon svenskar snusar, och andelen kvinnor (eller snusbrudar som Aftonbladet väljer att kalla dem) blir fler. I Malmö ligger en snusfabrik som spottar ut 100 000 prillor varje dag. Här kan man läsa mer om man vill.

I går gick jag som bekant ned till sju milligram i styrka på mina plåster. Sista steget innan jag tar bort dem helt nästa vecka.

Det gick sådär bra, eller katastrofalt dåligt beroende på hur man vill uttrycka sig. Klarade mig fint under dagen, var väl lite kortare i tonen än vanligt och ganska rastlös, men inte så farligt irriterad. Förvånade mig själv över hur bra det gick – tills jag skulle tvätta.

Det finns två maskiner i vår ganska sunkiga tvättstuga. En gammal hederlig med knappar att vrida på och en lite modernare med digitala finesser. Tvättmaskinen med digitala finesser hade absolut ingen lust att starta igår. Displayen blinkade med felmeddelanden och jag tryckte, bankade och svor. Givetvis hjälpte det inte. Hjärnan låste sig helt, tårarna började rinna och till slut kom jag på den ultimata lösningen. Knyta näven och drämma den så hårt i tvättmaskinen som det bara går. Jaaaaa, vad bra!

Det sket sig ordentligt. Det gjorde jätteont. Jag slog det allra hårdaste jag kunde och tvättmaskinen brydde sig inte det minsta. Däremot välte tvättmedelsförpackningen. Rusade tillbaka in i lägenheten slängde nycklarna på golvet och förklarade tjutande för sambon att jag faktiskt inte fungerar över huvud taget så han fick nog ta och ta hand om tvättstugan.

Idag har jag två blåmärken på höger arm. Ett på handleden efter min högst oeffektiva maskinmisshandel och ett på underarmen efter en tvättmaskinslucka som svängde ordentligt. Såhär i efterhand känns incidenten högst onödig och pinsam. Att man ska bli så galen bara för att man förvägrar sin kropp giftiga saker. Jävla Swedish Match!