I morgon är det dag sju utan nikotin. Helt otroligt – vågade knappt tro att jag skulle klara mig så långt.
Det är mitt i natten och kampen mot krypandet i kroppen utspelar sig. Det kryper och kliar och sticker i hela mig. Kan inte ligga still, kan inte slappna av, kan inte sova. Har försökt med alla beprövade knep. Masserat stora muskelgrupper, druckit varm mjölk med ingefära, andats djupt och räknat får, läst en tråkig bok, läst en bra bok, läst en bok om kommunikation.
Jag vill träna cykel. Det skulle hjälpa med ett distanspass. Jag längtar så efter det. Men att längta och tycka synd om sig själv har ju aldrig hjälpt. Mot sängen igen!
11 december 2009 kl. 14:32 |
själv är man inne på dag nr….6!
alltid skönt att veta att det i nuet finns fler än jag som har abstinensen och humöret. Känns dock som att jag har det lite enklare än dig. Vet inte om mina ‘självhypnotiska knep’ hjälpt mig, men jag tror det. När kommer på mig själv att tänka på snus så tänker jag genast på äckliga saker och låter det äckliga fylla min kropp…spänner mig och gör grimaser, låter mig få hulkningar…och när jag ser eller hör nått äckligt så tänker jag snus. och tro det eller ej, men jag börjar mer eller mindre automatiskt förknippa snus med nått hemskt äckligt.
Men va f*n har vi gett oss in på?
..vi klarar det här!
11 december 2009 kl. 18:19 |
Prova valeriana (naturläkemedel, finns på apoteket). Jag sover så gott med den =) och knappast några biverkningar heller.
30 oktober 2010 kl. 10:54 |
[...] vägen krigade jag med en tvättmaskin, varit väldigt nära att ge upp, legat vaken mitt i nätterna, krossat tavelglas med morötter, faktiskt blivit bra i benet igen (det tog ett halvår, och utan [...]