70 dagar idag. Det är många dagar det. Lite mer än två månader. Halva tiden med nikotinplåster, halva utan; men ändå – 70 dagar! Det är en liten fjärt av ett liv men det känns ändå stort. Igår träffade jag S & J som faktiskt stod för den stora inspirationen att sluta snusa, över ett par öl. Vi skrattade lite åt att jag svimmade på konferens i Varberg, men konstaterade att vi alla tre är snusfria. När S räknade ut hur många extraslag mitt hjärta gjort hittade jag motivationen att sluta. Jag tackar för det!
Jag tänker på snus tokmycket. Snus som koncept far igenom huvudet minst en gång i timman och ljudet av sambons snusdosa som öppnas och stängs känns verkligen som guld och gröna skogar. Humöret är mycket, mycket bättre; känner mig inte helt som mig själv ännu, men det kommer väl.
08 januari 2010 kl. 13:50 |
Ja det kommer, hejja hejja! håll i! Kram/ J
09 januari 2010 kl. 8:23 |
Starkt jobbat!
19 januari 2010 kl. 16:34 |
Dags för Martin att sluta oxå kanske?
20 januari 2010 kl. 11:25 |
Han är på god väg. En dosa räcker i över tre dagar för honom! Tror han planerar att sluta i smyg.
30 december 2011 kl. 12:00 |
Vi kan väl tillägga att han faktiskt slutat nu. Och det gick lätt som en plätt – lite orättvist!